Favvo skiva
John Terrys favvo skiva!!!
/Pumpen
John Terry
Jag vet att Don Diego redan sett denna bilden, men jag vill ändå ge den till honom en gång till. Den kan få finnas här på bloggen för all framtid, så vi kan se tillbax på den trevliga CL-finalen.
Världens snabbaste man!
Man måste smida medans järnet är varmt.
Hade inte tänkt ta nån öl idag. Dock skrek sig Don Diego hes om att det var nånslags final av nåt slag. Så jag begav mig mot de mer centrala delarna av Nyköping.
Ett par öl och i ett tidigt skede märkte jag att Diego var mer tänd än spelarna som faktiskt skulle spela Champions League finalen. Vet inte om det var ett tecken på dåligt ölsinne eller vad det var, men han hördes om man säger så. Efter att Don Diego krupit omkring på golvet, efter bara några minuter av matchen, frågade bartendern om han ville ha ett glas mjölk. Värre skulle det bli.
Rock n´roll posé på rock n´roll posé, Diego låg mer på knä på golvet än vad han satt upp i stolen. Pubertala utrop och mindre kristna ord mot bildskärmen, var mer vardag än undantag. Vilt påhejad av sina kumpaner slet han sitt hår, stönade högt och kom med diverse nidvisor som mer hör hemma i dåliga erotiska noveller än återberättas till folk med hjärna.
När sedan hans, redan från början, misslyckade lag förlorade tog det fart. Killen som tidigare varit en hyfsat långsam mittback slog rekord på 110meter bardisk till framsäte. Jävlar vilken fart han fick, utan ett ord störtade han mot sin ända ljuspunkt, sängen. I detta nu ligger han i fosterställning och mummlar nånslags mantra om blå tröjor och nästa år är det vår tur.
Hade inte tänkt ta nån öl idag. Dock skrek sig Don Diego hes om att det var nånslags final av nåt slag. Så jag begav mig mot de mer centrala delarna av Nyköping.
Ett par öl och i ett tidigt skede märkte jag att Diego var mer tänd än spelarna som faktiskt skulle spela Champions League finalen. Vet inte om det var ett tecken på dåligt ölsinne eller vad det var, men han hördes om man säger så. Efter att Don Diego krupit omkring på golvet, efter bara några minuter av matchen, frågade bartendern om han ville ha ett glas mjölk. Värre skulle det bli.
Rock n´roll posé på rock n´roll posé, Diego låg mer på knä på golvet än vad han satt upp i stolen. Pubertala utrop och mindre kristna ord mot bildskärmen, var mer vardag än undantag. Vilt påhejad av sina kumpaner slet han sitt hår, stönade högt och kom med diverse nidvisor som mer hör hemma i dåliga erotiska noveller än återberättas till folk med hjärna.
När sedan hans, redan från början, misslyckade lag förlorade tog det fart. Killen som tidigare varit en hyfsat långsam mittback slog rekord på 110meter bardisk till framsäte. Jävlar vilken fart han fick, utan ett ord störtade han mot sin ända ljuspunkt, sängen. I detta nu ligger han i fosterställning och mummlar nånslags mantra om blå tröjor och nästa år är det vår tur.
It's Been A Long Time Coming
Eftersom det var så länge sedan det hände nåt på den här bloggen så är det dags att ta tag i det. Jag gör det genom att introducera en tredje karaktär: Pumpen Hybris
Som vanligt så gör vi det med ett enkelt citat signerat PUMPEN så att ni trogna läsare får en uppfattning om hur långt storhetsvansinnet har gått: "Du ska vara tacksam för att få jobba med de två bästa PM någonsin (här syftar Hybris på sig själv och hanna)"
....ganska kaxigt för ett event som drog (jag vet att "drog" är ett starkt ord) knappt hälften så många (få) jämfört med förra årets Öppet Hus.... men man får ju vara tacksam för erfarenheten/upplevelsen/genomlidelsen!
Tack och bock för lektionen!
/DD
